Hej hej! Här kommer en lägesrapport från min försäsong och en bild.
Efter en träningsmässigt väldigt hård sommar och nästan tre månader utan skidåkning var jag väldigt sugen på att stå på snö när jag åkte jag iväg på mitt första läger i början av augusti. I Saas Fee, Schweiz, fick vi fem dagar med kanon väder och stenhårt underlag, d.v.s. perfekta förhållanden till att åka fritt och nöta in olika balans och positionsövningar på storslalomskidorna.
Efter att ha kommit hem till Sverige igen hann jag precis packa om min väska innan jag en dag senare åkte ner till en inomhushall i Neuss, Tyskland. Det blev en dramatisk flygresa ner, med bl.a. en nödlandning i Holland, men stämningen var på topp och alla såg fram emot att åka slalom. Då man är i en inomhushall bjuds man alltid på bra förhållanden och efter tre dagar hade jag säkert åkt 100 åk på slalomskidorna.
I början av september flyttade jag upp till Östersund för att börja plugga Humanbiologi på universitetet och samtidigt kunna åka skidor. Redan efter en vecka var det tänkt att vi skulle åka till Juvass för några dagars skidåkning, men p.g.a. den varma sommaren hade glaciären smält ovanligt mycket och anläggningen var stängd. Istället fick jag sätta mig på ett flyg ner till Schweiz och besöka Saas Fee igen. Även denna gång var både vädret och underlaget perfekt och de tre första dagarna åkte vi storslalom, både fritt och i bana. Dag 4 vaknade jag med en rejäl förkylning och feber och blev då tvungen att stanna nere på hotellet hela dagen, vilket var väldigt frustrerande när den blåa himlen och solens strålar sken in genom fönstret.
Sen kom regnet...I två dagar blev all skidåkning inställd och regnet öste ner i byn, samtidigt som det snöade uppe i backen. Regnvädret var så kraftigt att det utfärdades en katastrofvarning p.g.a. forsen kunde svämma över och det var bara för oss svenskar att sätta sig i bilen mot Zürich och flyga hem igen.
Efter någon vecka "hemma" i Östersund bar det sedan av igen ner till alperna men den här gången till Österrikiska Hintertux och Pitztal. Där bjöds det på väldigt svåra förhållanden då det inte fanns en endasta snöflinga kvar på glaciären och underlaget bara bestod av glaciäris. Det gick hårt åt kroppen och skidorna (som vi behövde slipa efter varje åk!) och efter två tvåveckorsläger var alla sugna på att få sätta igång med tävlingssäsongen. Snön hade ju kommit till Sverige enligt rapporter hemifrån, och om den hade. När vi kom tillbaka till Östersund var snödrivorna över 1 meter höga och vi kunde börja träna på hemmaplan i Klövsjö på en gång.
Nu har tävlingssäsongen satt igång och jag har hunnit med 8 starter med resultat som jag inte är helt nöjd med, men säsongen är lång och det är bara att ta nya tag. Om vi nu kommer att ha någon snö att träna och tävla på!?
Vi ses i backarna!
Carolina Nordh
2006-12-14
